One of a kind / I love nature

Frosten är ett faktum och därmed också den kommande vintern.

Det är minusgrader när jag promenerar till skolan och den lite tjockare höstjackan har åkt fram ur garderoben.

Men jag kan ändå inte låta bli att njuta av solen som skiner på mig.

Den sol som snart försvinner från oss och lämnar ett stillsamt mörker.

Jag uppskattar de sista strålar solljus som värmer min rygg och som tinar nattens frost.

Jag har lärt mig att uppskatta det där lilla extra runt omkring mig - inkluderat den underbara naturen.

För så som jag och Amalia diskuterande under vår vandring längs Skridfinnarleden;

man kan inte komma naturen närmare än så här.

Och en natur som finns här uppe finns ingen annanstans. Unikt.

En av de få saker som jag uppskattar med Kalix är närheten till en helt ny värld.

En plats att njuta, ta det lugnt och inte tänka på någonting alls.

En sådan plats hittade jag inte i Stockholm.

Ta det med ett leende på läpparna

Under min vecka i Ayia Napa så provade jag på SATS olika träningar på hotellet.

Jag trivdes verkligen som fisken i vattnet!

Hur som haver, jag kom till dagen då Afro stod på schemat.

Jag har varit på TC:s version av Afro men fastnade inte riktigt för det,

det var inte så pass svettigt som jag vill ha det.

Detta är en helt annan historia.

Passet som SATS gjort program för var makalöst jobbigt!

Ni som tränar med mig vet att jag har väldigt lätt för att svettas om benen.

Även kallad Bensvetten.

Att träna i en lokal med inte fullt fungerande AC och det är 31 graders värme utanför,

då svettas man kan jag säga!

Och jag kan säga att jag aldrig varit med om så mycket bensvett, någonsin!

Afro dansar man barfota, därför rann svetten ner på fötterna och på golvet.

Att dansa på ett blött golv är inte alltid det bästa, om man säger så.

En rörelse var att hoppa framåt och landa på ena foten med en jäkla kraft.

Hoppade gjorde jag, men landade dock inte på foten.

Jag landade på rumpan och gled ända fram till speglarna.

Den blommiga Afro-inspirerade kjolen jag hade hamnade på sniskan

och jag visade hela härligheten.

Jag halkade och gled på min egen svett - bokstavligt talat.

Då är det tur att man är en sån person som kan skratta bort saker som detta

och inte gå och gömma sig i en mörk vrå.

Jag lättade upp stämningen och alla skrattade - passet blev lite roligare tack vare mitt missöde.

En innehållsrik update

Det blir inte så många, eller läsvärda för den delen heller, inlägg i bloggen.
Men vad ska jag säga? Jag har fullt upp.
Varje dag händer nya saker, inte mig emot!

I fredags så provade jag och Annika på Stockholms kväll/nattliv.
Helt godkänt faktiskt. Det blev en jävla kväll alltså.
Skrattar bara när jag tänker på det.
Åt på Max då också, det ver riktigt gott!
Då kände man sig som hemma igen..

Jag vet inte riktigt om mina trogna läsare vill höra vad jag gör om dagarna?
Vill ni verkligen höra hur jag tar hand om mina cancerceller?

Jag kan ju börja med att berätta att jag tar hand om mina egna
lung- och äggstockscancerceller nu. De är mina husdjur kan man säga.
Mitt projekt går ut på att testa olika läkemedel på cancercellerna
för att se vilket läkemedel som är det mest effektiva
för just den specifika cancersorten.
Det är väldigt intressant och jag har väldigt roligt under tiden.

Jag trivs hur bra som helst med människorna runt omkring mig.
Det är väldigt sällan man har tråkigt.

Ikväll ska vi ett helt gäng på bio. Ice Age 3. Hur moget som helst.

Igår unnade jag mig själv och köpte lite ost.
Ni kan inte förstå hur mycket jag njöt av den hårdbrödsmörgåsen.
För ost är något som man inte har råd att köpa varje dag.

Nu ska jag kila iväg till bussen. Det blir en powernap direkt jag kommer hem.
Kunde knappt sova i natt för det var någon i korridoren som snöt sig så hårt
att hela hjärnan troligtvis rann ut.
Och vem ställer sig och lagar mat klockan ett på natten? Visa hänsyn människa!

Livet på Jägargatan är hårt.

Passerkort

Mitt aningen "posiga" passerkort. Det är detta kort som man kommer in på överallt.

Dag 2 på KI

Jag står här i biblioteket på Karolinska.
Under dessa två dagar som gått har jag fått lära mig en hel del.
Inte bara hur man hittar här i storstaden, utan också en massa forskarsaker.

Mitt rum, som ni redan har sett, är ytterst sterilt.
I korridoren luktar det kina, asiat, ris och matos.
Köket är inte rent alls utan borde anmälas till Rent Hus.
Jag diskar tallrikarna både före och efter användning.
Har med mig en flaska handsprit som jag känner att verkligen behövs!

Har inte kunnat sova så bra de senaste nätterna.
Klockan sex på morgonen så börjar det slamras i dörrar och kök.
Dörrar låses och stängs. Detta ger upphov till ett eko som ger en känsla
av att hela byggnaden snart ska rasa ner.
Som tur var köpte jag öronproppar igår på Apoteket.
Problemet i morse var att jag inte hörde mobilens alarm.
Jag har alltså ett dilemma;
Sova ordentligt men stressa på morgonen - eller bara sova sex outbärliga timmar.
Valet är ganska enkelt tycker jag.

Människorna i "klassen" är helt okej. Känner inte alla så bra än.
Det är mest bara kallprat om man pratar om något.
Jag hoppas att det ändras i helgen då vi tar en weekend på Solvik ute på Värmdö.
Jag bor tillsammans med sex andra tjejer på Jägargatan 20.
Så klart så är jag den som kommer längst ifrån Stockholm.

Igår när vi skulle presentera oss själva inför "klassen" så gjorde jag det
klart för de andra att vi INTE rider på isbjörnar till skolan,
men att vi har renar på golfbanan.

Igår skildes jag också från Mamma och Beatrice.
Det var faktiskt jobbigt. Men som tur var så fick jag några gåvor
som får mig att tänka på M&B när jag ser på gåvorna.

Ikväll blir det powerwalk längs Årstaviken med min nya KI-tshirt.
Man måste ju göra reklam, eller hur?

Vad händer?

Snabbt men inte så smärtfritt flöt helgen förbi.

En alltför trevlig fredagskväll resulterade i feber och förkylning.

Febern har sagt adjö, med förkylningen håller i sig.

Jag tackar Gud för Otrivin Comp!

Jag har mycket att stå i innan söndag, d.v.s. the D-Day.

Dagen då jag tar farväl av Kalix.

1. Jag och Simon ska hinna se ex antal Hannibal-filmer.

Det kanske är dags att sätta igång?

2. Jag måste göra en checklista över allting som ska med.

Och det är inte lite!

2. Jag kommer med mina vänner delta i en "farväl-grill-volleyboll-kväll".

3. Jag måste kolla över och lära mig lite om Stockholms lokaltrafik.

4. Jag måste hinna bada.

5. Jag måste hinna packa ner alla grejer (punkt två).

Var är den personliga assistenten när man väl behöver den?

Upploppet

Imorgon är det nationella  i Matte D.

Det kan gå precis hur som helst.

Flipp eller flopp, hoppas så klart på det förstnämnda.

Ska bli riktigt skönt att göra det, för sen är det PF (d.v.s. provfritt).

Besatt som jag nu har blivit av Twilight-serien, 

så spenderar jag återstående tid av kvällen/natten med att läsa New Moon.

Vid ett glas vin

Han såg på mig och gav mig skönhet,
och jag tog den som min egen.
Lyckligt svalde jag stjärnan.

Jag lät mig uppfinnas
som en avbild av speglingen
i hans ögon. Jag dansar, jag dansar
med plötsligt fladdrande vingar.

Bordet är ett bord, vinet är vin
i glaset som är ett glas
och står stående på bordet.
Bara jag är imaginär,
så imaginär att man inte kan tro det,
imaginär så att det blöder.

Jag säger vad han vill:
att myror dör av kärlek
under maskrosens stjärnbild.
Jag svär på att en vit ros,
som bestänkts med vin, kan sjunga.
- Wislawa Szymborska, Utopia 1996

Ser ni sammanhanget?
Förstår ni budskapet?
Kan ni läsa det mellan raderna?
Jag är helt blank i skallen efter denna dikt.
Det är nog bara Göb som kan tolka dikter som denna.

Studieteknik

Jag sitter och pluggar biologi med dator och penna i högsta hugg.

MTV Movie Awards visas där i bakgrunden någonstans.

Detta är verkligen studietekniken för mig.

Slutspurt i skolan nu.

Idag fick jag två välförtjänta betyg klara för mig.

Nu gäller det bara att kämpa det sista också.

Jag försöker att hela tiden se fram emot sommaren,

så att allting ska gå och kännas lite lättare.

Det funkar.

This is a mess

Besvikelse och vemod tar upp alltför mycket plats inom mig.

Ilskan skär i mig och jag vill bara skrika.

Jag vill slå och jag vill slå hårt.

Om och om igen.

Aaaavisst

Har fått ett mail från Karolinska idag.

Det gjorde mig bara ännu mer taggad!

Första helgen tillbringas på Värmdö, för att lära känna varandra.

Bad, sol, god mat och bastu - passar mig väldigt väl.

Fick även information om att de deltagare som erhålls bostad

kommer bo vid Södersjukhuset i Sthlm, d.v.s. på Södermalm.

Ni som kan spelet Monopol känner troligtvis igen Ringvägen och Götgatan,

då har ni ju en liten bild av var jag kommer befinna mig.

Jag kommer alltså bo mitt i gröten och ha väldigt nära till allt!

Det ska bli så oerhört kul och jag längtar verkligen.

Ni kan ju bara tänka er hur fint jag kommer prata vid sommarens slut..

Inspiration

Jag har inte brytt mig så mycket om Beyoncés nya album.

If I were a boy har spelats så pass många

gånger på radio att jag blivit less den.

Och jag har därmed inte brytt mig om att lyssna på resten av låtarna.

Jag såg ett avsnitt av Tyra Banks Show i veckan då Beyoncé var gäst.

Hon var så ödmjuk och down to earth.

Så ikväll bestämde jag mig för att ta mig tid och lyssna på hennes album.

I am...Sasha Fierce är riktigt inspirerande.

Jag får en girl power-känsla när jag lyssnar till henne.

Jag anser henne som en förbild, åtminstone för mig.

Hon inspirerar mig.

Det är precis som när jag upptäckte

One Republics album Dreaming out loud.

Det hjälpte mig när jag hade en svårare period, av många.

Det var precis som om alla deras låtar handlade om mig.

Så känner jag nu med Beyoncés album. Jag känner igen mig.

Idag är den första dagen sen i fredags som jag kan gå någorlunda normalt.

För en sån träningsvärk som jag fick (och fortfarande har) efter Bars-passet

har min kropp aldrig varit med om! Och jag har ändå varit med om en del jobbiga träningar.

Jag som var så laddad för långpromenader ute i den gångna helgens underbara väder.

Men nejdå, jag har bara fått ligga ner i solen (vilket resulterade i en fet BRÄNNA).

Idag känner jag ändå suget efter en promenad.

Men med tanke på att jag fortfarande har riktigt mycket träningsvärk, så blir det bara en kortare version.

Jag hatar att vara invalid.

Jag håller nu på att läsa på mig lite om Solna och vad staden har att erbjuda.

Eftersom jag kommer missa basketens sommarträning så är det ju bäst att jag håller igång därborta under tiden.

Har hittat ett par gym som erbjuder gruppträning också, självklart till vettiga priser!

Det är en riktigt stor skillnad prismässigt om man jämför Solnas olika gym med NOVA.

Nog är det billigt att leva i Kalix.

Det finns tydligen någon som heter Hälsans stig där också, där jag säkert kommer spendera mycket tid. 

Men det känns så jäkla jobbigt att börja springa, jag hatar det.

Jag har faktiskt lärt mig att tvätta i veckan, för i sommer måste jag sköta det heeelt själv.

Exhausted

Jag kan säga redan nu att jag förmodligen kommer vara förlamad i helgen av träningsvärk.
Vi har haft basketavslutning ikväll, och det finns väl inget bättre sätt att
avsluta säsongen på än att köra ett stenhårt Bars-pass (stavning okänd)?
Det kan ju vara så att det var ett tag sedan jag styrketränade, men herregud vad jobbigt det var!

Man använde sig mycket av pilatesbollar under passet. Eller ja, använde och använde..
Jag använde inte direkt bollen, jag snarare ramlade av den hela tiden.
Jag kunde inte göra en enda "bollövning" fullt ut eftersom jag bara rullade av bollen.
Det krävs en viss teknik för det där märkte jag.
Jag blir så förbannad på mig själv också när jag inte kan göra det som instruktören gör.
Tur som var så fick vi avreagera oss sen med lite boxning. Hanna VS Elin.

Jag kommer nu tillbringa resten av kvällen med att städa mitt rum.
Det går överhuvudtaget inte att sova i min säng p.g.a. alla kläder.
Är det inte så här fredagskvällar ska vara?

Det är på gång

Jag har just skickat iväg ett ansökningsformulär på stipendier.se.

Jag behöver verkligen ett stipendium för att klara mig i sommar!

Eftersom Forskarskolan kommer bli mitt projektarbete, så hoppas jag att få

ett bra stipendium grundat på det.

Jag skickade iväg min bekräftelse om mitt deltagande i Forskarskolan med posten idag.

På bekräftelsen skulle man kryssa i ifall man ville bo i ett studentrum, 

vilket bara är för deltagande som bor utanför Stockholmsområdet. 

Men det var inte av denna fråga som jag ryckte till av.

Man skulle också kryssa i ifall man vill göra djurförsök eller inte.

Det kanske inte är så förvånande för en del när jag säger att jag svarade NEJ.

Jag skulle aldrig skada ett djur med avsikt, om det nu inte var någon äcklig fågel (min fobi).

Nu verkar det bli en god glass och sen parkerar jag mig framför Eurovision!

Jag blir alltid så glad av det programmet (d.v.s. när programledarna inte har IQ 50)!

Ikväll håller jag tummarna på Ungern och Norge (som är favorittippade).

I made it!

När jag for hem idag så satte jag mig vid datorn för att kolla min mail, som jag alltid gör.

Plötsligt hoppar hjärtat upp i halsgropen när jag ser att jag har fått ett mail

från en viss Jonas Sundbäck från Karolinska Institutet.

Klickar på mailet och börjar skrika hysteriskt.

- Jag kom in på forskarskolan!!!

Tårarna rinner och jag fattar ingenting.

Nu svär jag, men fan vad glad jag blev, och är!

Äntligen går någonting min väg. Jag förtjänar verkligen detta!

Jag förstår det fortfarande inte.

Det kanske inte verkar vara så betydelsefullt för andra, men för mig betyder det allt.

Eftersom att Simon fick sitt körkort idag så fanns det ju ingen annan utväg än att fira 

vår gemensamma succé. Årets första mjukglass kändes väldigt passande dagen till ära!

Åh, vad glad jag är.

Oviktigt

Det händer inte mycket just nu.

Jag promenerar.

Jag pluggar.

Jag ser en massa dåliga program på tv.

Försöker helt enkelt få varje dag att gå.

Men framför allt så väntar jag.

16 000 steg om dagen

Mitt gymkort har slutat gälla och jag måste börja lugnt efter min långvariga förkylning.

Basketträningarna går mot sitt slut.

Jag har inte råd att köpa ett nytt kort.

Jag hatar att springa ute men tycker desto mer om att promenera.

Yes, där har vi svaret på alla mina problem.

Jag har just gjort ett raska-promenader-träningsprogram som jag måste följa.

Jag skriver det här i bloggen också för att få lite extra press på mig själv.

Jag vet att man ska gå 16 000 steg om dagen om man vill uppnå det som jag vill.

Så tack vare min stegräknare så kommer jag ha bra koll på det.

16 000 steg är ungefär 10 km. Så det gäller att pinna på.

Nu står detta skrivet i sten, då måste jag bara följa detta!

It's gettin hot in here

Jag sitter på bussen på väg till Norrbottens nya fantastiska handelsstad Haparanda.
Det är så fruktansvärt varmt! Busschauffören verkar ha glömt att sänka värmen efter vintern.
Jag håller verkligen på att svettas ihjäl. Det återstår att se om jag kommer fram levande.

Denna "resa" till Haparanda känns som en jorden runt-resa.
Jag har ju inte rört mig utanför huset en enda gång den har veckan eftersom att jag har varit sjuk.
Och nu ska jag ända bort till Happis! Helt sjukt.