En riktig kalixhelg

Oj, det blev visst ännu en helg som tillbringades i Kalix. Väldigt spontant.
Förra helgen jag var här så var jag ju så himla sjuk och kunde knappt göra något skoj,
mer än att ligga i sängen och glo sönder teveapparaten.

Därför bestämde sig jag och Viktor att åka även denna helg och den blev väldigt lyckad!
På fredagen satt jag och pluggade tills det närmade sig för lunch i Maries sällskap,
efter det gick jag, mamma och Beatrice på stan (vilket inte tog så himla länge).
Åt jättegod middag och sen bar det av till Amalia på vinkväll. Och som vanligt när vi två
är inblandade så blev det en väldigt festlig kväll med ganska spontana händelser.

Mådde lite halvtaskigt på lördagen men en bra bandymatch i det fina vädret gjorde susen!
Sen åt vi jättegod middag (som vanligt) i Risön och såg lite Melodifestival.

Kvart över sex tar vi bussen tillbaka till Umeå där en riktigt tuff vecka väntar.
Har case-redovisning på tisdag och dugga på onsdag. Så det är bara att ligga i..
Påminner mig lite om att jag kanske borde sitta med näsan i boken istället för
att skriva alltför många rader till här.

Kan i alla fall sammanfatta allting med att skriva att jag älskar Kalix, på gott och ont.
Här bor alla som ligger mig närmast hjärtat, här har vi de roligaste festerna och här ska jag dö.

Ironiskt med tanke på att jag för ca 4 år sedan inte ville göra något annat än att flytta härifrån.

Hur ska det gå?

Håller på att avrunda dagen. Gör det tillsammans med Melissa Horns ljuva stämma.

Deltog på ett riktigt roligt spinningpass i dag. Det är verkligen kul att se hur stor skillnad
det kan vara på instruktörer, samt hur olika man presterar beroende på ledare.
Gav allt på passet och det känns nu. Är hur trött som helst i både kropp och huvud.

Men lika bra är väl det. Ska nämligen upp i ottan imorgon.
Vi ska på utbildning i Sthlm med jobbet, det handlar om längdskidor och alpint.
Ser verkligen fram emot det! Är (förvånande nog) väldigt pluggsugen,
så att dagen är fylld av föreläsningar gör mig ingenting. Tvärtom.

Jag som sa att jag skulle vila från skola minst ett par år, var tog det vägen?
Just nu kan jag inte låta bli att säga att jag saknar läxor, prov och kunskap.
Visst lär jag mig väldigt mycket på jobbet och utvecklas på det planet,
men det blir ändå aldrig riktigt samma sak. Jag saknar skolan helt enkelt.

Och här är jag nu, redo att börja plugga till våren om jag kommer in.
Helt ofattbart, trodde jag faktiskt inte om mig själv.
Om jag nu inte har nämnt det här i bloggen så har jag sökt in till Tandläkarprogrammet i Umeå.

Tänk hur ens funderingar och tankar kan förändras fort.

Upp eller ner

Idag var ju dagen då jag skulle återuppliva min instruktörskarriär.
Men förutom att passet idag var bland det jobbigaste jag har gjort, så fick jag ingen bra känsla i magen.
Upplägget och utförandet på övningarna liknade inte det som jag är van vid.

När jag efteråt skulle prata med hon som höll i passet så var hon väldigt nonchalant, ointresserad
och nästan otrevlig.
Det skulle då i så fall vara denna kvinna som blir min "chef".
Men vad ska man göra när man känner att det inte klickar och att man inte riktigt når ända fram?

Hon ville att jag skulle göra en "audition" för henne, ett core-pass.
Tyvärr så är det jättestor skillnad på dessa core-pass jämfört med de pass jag kört tidigare.
I Kalix har jag ju använt mig till största delen av pilatesboll och fria vikter till övningarna.
Här ska man bara använda sin egen kroppstyngd och ingenting mer.
Det funkar ju ganska bra det också, men det känns inte så "nytänkande" som jag vill att det ska vara.

Just nu känner jag mig ganska osäker. Vi får se vad som händer i framtiden.

Ska inte tänka på det mer idag, för snart beger sig jag och Viktor till Sthlm för att hälsa på Mattias och Lisa.

Pärlor åt svin (Malou)

Har suttit och sett Utfrågningen med Alliansen.
Eller, utfrågning och utfrågning. Det liknade mer en debatt.
Malou VS Alliansen. Bitter feminist kliver in i rampljuset och försöker stjäla showen från programmets huvudpersoner.

Då blir jag också bitter. Bitter för att hon är bitter. Finns det någon tråkigare människa än Malou?
Hon låter ju minst sagt döende när hon pratar. Och för att inte tala om hennes halvt stängda ögon.
Kan människan le? Skratta? Ha något annat uttryck i ansiktet än; "förstående"?

Nej, nog kan man bli upprörd över saker. Speciellt dagar som denna.
Skulle blixta igen en jacka på jobbet idag.
Slutade med att jag frenetiskt stod och rykte och slet i blixtlåset
av ilska och kände svetten pärla sig i pannan.
Samtidigt som jag svor så tungan blev svart då galgarna envist bara ville sitta fast i varandra.

Få se nu, vad kallas det? Just det, PMS.

Förändring

Nu är tiden kommen, jag spenderar mina sista dagar i Kalix som en riktig kalixbo.
På lördag kliver jag av tåget i min nya hemstad, den plats där mitt "nya liv" ska ta sin början.
Jag må känna vemod i hjärtat nästan varje kväll och visst har jag fällt några tårar när jag har
tänkt på hur jag ska klara mig utan min familj och pojkvän.
Men det är ju faktiskt så att jag fortfarande har kvar min familj (och förhoppningsvis Viktor)
trots att jag flyttar, familjen slipper man ju aldrig.

De första veckorna i Uppsala kommer jag sova på en luftmadrass i Elins lilla etta.
Det känns ändå bra att ha en god vän med sig under ett sånt här skede,
en sådan förändring, och förhoppningsvis känner hon likadant.

I och med min sommar i huvudstaden förra året så har jag mycket kött på benen
när det gäller att skiljas åt och stå på egna ben, så jag behöver egentligen inte vara så orolig.
Men trots detta så är det ändå en utmaning att än en gång separera
från det tryggaste trygga och resa hundra mil söderut.

Misstro mig inte, jag har länge längtat efter detta och någonstans där inom mig
så hoppar jag av lycka över att få se något annat än Kalix och att få lära känna nya människor
och få fortsätta min vänskap med flera som jag har "där nere".

Change is a good thing.

White flag

Ångesten har lagt sig. Jag har skickat iväg anmälan till högskolan.
Framtiden löser sig. Jag har fixat jobb i Uppsala och intresseanmält fyra lägenheter.
Om bara några månader, d.v.s. inte alltför länge till, tar mitt nya liv sin början.

Jag är faktiskt stolt över mig själv att jag kommer ut med så här bra betyg, med tanke på omständigheterna.
Jag är mycket starkare än vad jag någonsin trodde att jag var.

Vad djupt det blev helt plötsligt.

Question mark

Grönt är skönt. Yunnanprovinsen, Kina 2008
____________________________________________________________________________________________________________
Läkare, tandläkare, psykolog, biomedicin.
Beslutsångesten kryper fram mer och mer, snart har den nått maximal nivå.
Tror aldrig jag har tvivlat på mig själv så mycket som jag gör nu.
Vad vill jag? Hur gör jag? Vem är jag?

Vill jag verkligen bli läkare eller är det bara något som har fastnat på min näthinna?
Jag börjar ifrågasätta saker som jag knappt har funderat på de senaste fyra åren!
Snart tar jag mitt pick och pack och flyttar ut i skogen så jag slipper fundera på såna här jobbiga saker.

Suck.

Z O M B I E

Vi är nu inne på den andra skolveckan efter (det underbara) jullovet.

Man kan ju tycka att jag borde ha ställt om dygnet och börjat få det

lättare att stiga upp om mornarna. Men som sagt, man kan ju tycka mycket här i världen.

Jag har inte blivit piggare på något sätt. Skoldagarna går sekt och motivationen brister.

Vi har påbörjat vår sista termin. Terminen då man egentligen ska lägga i högsta växeln.

Den termin då man har mest (?) motivation och vill göra bort allting.

Men jag känner mig segare, om inte annat segast.

Kanske kan den kommande studentfesten väcka upp mig ur denna dvala,

rycka mig i axlarna och säga; Kom igen Hanna, bara en liten bit kvar!

Parentes.

Snart slår klockan åtta och då börjar min fasta. Eftersom jag och Amalia ska ta

prover till projektarbetet imorgon så måste vi fasta 12h innan.

Det är en tung börda som jag inte vill testa någon mer gång. Tacka vet jag mat.

Slut på parentes.

F R E S H

Summer-Happy-Girl-Making-a-Wierd-Pose

_______________________________________________________________________________

Jag måste titta på såna här bilder på mig själv ibland.

Bara för att liksom påminnas över att jag faktiskt kan se... fräsch ut.

Just nu känner jag mig som en junkie som bara sover dagarna i ända.

Min dygnsrytm har nog aldrig varit så dålig som den är nu.

Jag tror det har med mörkret att göra. Detta eviga mörker.

Jag tycker verkligen om vintern. Men måste det bäcksvart hela tiden?

Funderar på när jag ska åka tillbaka till Sthlm. Det måste bli snart känns det som.

Hade 4 underbara dagar hos Elin. Har lärt känna nya ansikten. Ansikten som vägrar försvinna från min näthinna.

Det kanske bli lite sportlov där nere.

Men samtidigt så lockar A.L&J.E med Göteborg. Hur ska man hinna med allting?

Som en bal på slottet

Ja, vad är väl en Nobelfest?

Nu vet jag svaret. Den var helt enkelt perfekt.

Prisutdelningen var mäktig. Bättre än så kan jag inte beskriva det.

Middagen tillsammans med SoFo var gudomligt god.

Först minglade vi omkring med ett glas champagne (som ständigt fylldes på) i handen, uppdaterade varandra vad som har hänt under dessa månader vi varit åtskiljda.

Sedan började den formella och trevliga middagen.

Olika sorters viner serverades i kombination med 3-rättersmiddagen.

Vi plingade i glasen och höll tal. Vi skrattade så tårarna rann.

Allting kändes precis som vanligt, som om ingen tid passerat sist vi sågs.

Mitt lilla tal var lite av en kärleksförklaring till dessa underbara människor.

Vid elvatiden så var det dags att bege sig mot KI där den officiella efterfesten hölls.

Hur ska jag kunna beskriva den nog bra? Jag tror inte att det är möjligt.

Det var som att kliva in i en helt annan värld, bokstavligt talat.

Temat var kroppen. Alla rum var en särskild kroppsdel/organ.

Hjärtat var det röda pulserande dansgolvet med Anti-Ox shotar.

Drömmarnas rum var fyllt av godis, glass och andra sötsaker.

Hjärnan var det stora dansgolvet där swing spelades av en orkester.

Där bjöds det på fina cigarrer och snus av allra bästa slag.

Där pimplade man finfina drinkar och de allra dyraste och godaste vinerna.

Vi dansade. Vi var lyckliga.

Fem på morgonen var det roliga slut. Jag gick från prinsessa till Askungen igen.

Ett luciatåg senare och jag kunde glatt lägga mig i sängen kl.9 och drömma sött.

Men att återberätta denna kväll är ytterst svårt.

Det finns inte nog av superlativ för att kunna uttrycka känslan jag hade.

Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var den kvällen.

Nu

Har ätit min gröt med russin nu.
Har köpt mina strumpbyxor nu.
Har solat mig till en svag bränna nu.
Har lagt upp alla kläder på sängen nu.

Nu lyssnar jag på Melissa Horn.
Musiken lugnar ner mig.
Hjärtat går ner i varv och jag kan samla krafter inför kommande bestyr.
Jag har fruktansvärd träningsvärk i ben/rumpa.
Jag funderar hur det då ska gå att svassa runt i högklackat hela dagen imorgon.
Jag funderar ifall jag kommer få se Prinsen. Prinsen..
Förväntningarna är höga.

Kanske är dags att packa?

THIS-IS-BORING-ME

Samhällsekonomi. Samhällsekonomi. Samhällsekonomi. Samhällsekonomi. Samhällsekonomi.

Smaka på ordet. Är det inte ganska äckligt ändå?

Riktigt äckligt tråkigt, precis som att äta en havregrynsgröt utan tillbehör.

Sådär grått. Geggigt grått.

Finner inget intresse alls för just denna bit av samhällskunskapen.

Har aldrig gillat ekonomi. Har heller aldrig tyckt om att äta havregrynsgröt utan tillbehör.

Jag har fortfarande en förkylning i kroppen. This sucks.

Har stått över träning både igår och idag, måste nog göra det imorgon också.

Det känns som en riktig börda att avboka Activion. Jag som har längtat.

Visst känns livet nästintill meningslöst när man inte kan träna?

Jag kan inte ens gå ut på en promenad i detta, ja jag säger det nu, skitväder utan att bli blöt som en skurmopp och bli än mer förkyld.

Men lugn. Jag är inte alls bitter. Eller?

Old fashioned love / Spoons

Tack älskling för skedarna. Jag har aldrig fått något finare. Nu älskar jag dig ännu mer.

Jag viskar sexigt i ditt öra. Hör du det? Du gör mig så lycklig.

____________________________________________________________________________________

50-talets charmerande reklam. Ge din fru silverbestick och ni har det ultimata äktenskapet.

Skedarna symboliserar tilliten i förhållandet. Att skedarna just är gjorda av silver gör nog att maken för en gång skull får sova i samma säng som sin hustru, och vad kan hända där?

Det är fult att peka

Sekunderna springer men timmarna går långsamt

November takes place and I'm longing for the lab

"Matar" mina tumörceller med medium.

______________________________________________________________________________________________

Vi har gått in i en ny månad nu. En mycket mörkt månad.

Käre gode Gud, gör så att snön kommer så blommorna inte behöver frysa - som Lotta på Bråkmakargatan säger.

Jag vill ha snö och slippa denna iskyla varje morgon jag tar min uttjatade rutt till och från skolan.

Jag vill höra snön knarra så där mysigt under mina fötter - inte känna vattnet tränga sig in i skorna.

Så säger jag.

På dagens barspass så kände jag att jag kunde lasta på mer än vanligt - vilken underbar känsla alltså!

Kul att se att man gör framsteg och blir bättre hela tiden.

Jag mår så himla bra av att träna mycket. Så enkelt är det.

Can't wait to see you again

Hösten 2008.

Vackra solnedgångar finns inte längre. Vi har nu stigit in i ett evigt mörker.

Varje dag går åt till att längta efter den sköna värmande solen - som nu sagt adjö för ett längre tag.

_____________________________________________________________________________________________________

Idag har vi träning med Mikael Johansson, tränare för bl.a. juniorlandslaget. Dags att bli nervös?

När det för en gång skull befinner sig viktiga människor på våra träningar så borde man kanske skärpa till sig.

Men jag vet hur jag själv är. När det väl gäller att prestera inför någon, visa vad man går för,

speciellt när det gäller basket, så brukar det gå åt skogen.

De där sista nerverna lossnar inte och skotten går utanför korgen.

Samtidigt så är inte denna träning livsavgörande på något sätt, men det vore ju ändå kul att visa dem

att vi faktiskt kan spela bra basket - bara vi vill.

Lit a candle and feel

Ljusen runt om i rummet är tända.

Jag har för ett tag sedan avslutat en harmoniskt - ensam - frukost.

Nu sitter jag här med rynkor i pannan och funderar.

Miljöpolitik.

Ett oändligt ämne, likt universum.

Vad finns att säga?

Vad finns att ge?

Vad tycker jag?

Finns det någonting att tycka,

eller är allting redan bestämt?

Två sidor av mina tankar kring ämnet.

Minst två sidor.

Det finns så mycket att tänka

och så lite att välja ut.

Det finns inget slut på detta.

Vad anser jag egentligen?

Oändligt.

Silhouette

Rönnviken 2009.

Idag längtar jag tillbaka till sommarens varma kvällar i Storön.

De fruktansvärt irriterande myggen som biter mig på vristen, de vackra färgerna, jordgubbar med grädde,

en tupplur på en filt, en cykeltur med familjen, kvällspromenad med Fanny, doften av hästhage och knarret under fötterna när man går på grus.

Men trots allt så tänder jag mina ljus och myser i detta eviga höstmörkret - med lättnad.

With love

Just nu skulle jag helst av allt vilja sitta tillsammans med mina favorittjejer i jägargatans hårda soffor.

Helst med en tekopp i handen. Vanilj. Kanske en bit Dark Raspberry också.

Eller kanske en liten stund ute på balkongen med en filt omkring sig.

Varför inte en skrattattack med Johanna på labbet?

Vore inte helt fel med en svettig dans på Strand och en drink med Annika.

Vilken tur att jag snart får träffa mina favoriter igen. Jag saknar er verkligen ♥

Summary - Saturday

• Ikväll har jag intagit älgfärsbiffar med soltorkade tomater. Den kulturkrocken (Norrbotten/Italien) var en riktig höjdare.

• Jag har gjort fem historieuppgifter idag och det återstår bara.. hm få se.. 26!

• Uppvärmningsskivan till morgondagens match är bränd. Jag säger bara en sak; DARIN!

• Känner mig oerhört taggad inför matchen och jag är riktigt sugen på en vinst.

• Jag tänkte nu samla ihop lite vuxenpoäng och se på Här är ditt liv tillsammans med mamma. Kan man göra något annat än älska Ingvar Oldsberg? Och då är jag ironisk.

• Jag har funnit en ny kärlek i författarinnan Joyce Carol Oates.

Avslutningsvis så vill jag gärna lägga upp en bild från arkivet som jag gillar.