Några milstolpar

Dagarna bara går och jag hinner knappt stanna upp och andas ut.
I och med förra veckans skidmässa på jobbet så har det verkligen gått i ett.
Och imorgon börjar vårt 5-års jubileum, vilket kommer bli rätt hetsigt det med.

Men det är inte mig emot, eftersom dagarna mot helgen då går fortare.
På fredag åker jag nämligen ner till Stockholm för att
vara med Mamma, Beatrice och Anders en hel helg.
Det ska bli så himla roligt! Saknar dem så fruktansvärt mycket.

Alltså. Datum att se fram emot;
5 november - träffa M, B & A
19 november - flyger upp till Umeå för att träffa Viktor och alla kompisar. LÄNGTAR!
3 december - flyger upp till Kalix för Beatrices födelsedag
9 december - kommer jag in i Umeå eller ej?
22 december - påbörjar färden hemåt mot julen och Kalix

Jag trodde inte att det skulle vara så här jobbigt att vara ifrån alla jag håller kär.
Nu vet jag. Men snart....

F R E S H

Summer-Happy-Girl-Making-a-Wierd-Pose

_______________________________________________________________________________

Jag måste titta på såna här bilder på mig själv ibland.

Bara för att liksom påminnas över att jag faktiskt kan se... fräsch ut.

Just nu känner jag mig som en junkie som bara sover dagarna i ända.

Min dygnsrytm har nog aldrig varit så dålig som den är nu.

Jag tror det har med mörkret att göra. Detta eviga mörker.

Jag tycker verkligen om vintern. Men måste det bäcksvart hela tiden?

Funderar på när jag ska åka tillbaka till Sthlm. Det måste bli snart känns det som.

Hade 4 underbara dagar hos Elin. Har lärt känna nya ansikten. Ansikten som vägrar försvinna från min näthinna.

Det kanske bli lite sportlov där nere.

Men samtidigt så lockar A.L&J.E med Göteborg. Hur ska man hinna med allting?

Som en bal på slottet

Ja, vad är väl en Nobelfest?

Nu vet jag svaret. Den var helt enkelt perfekt.

Prisutdelningen var mäktig. Bättre än så kan jag inte beskriva det.

Middagen tillsammans med SoFo var gudomligt god.

Först minglade vi omkring med ett glas champagne (som ständigt fylldes på) i handen, uppdaterade varandra vad som har hänt under dessa månader vi varit åtskiljda.

Sedan började den formella och trevliga middagen.

Olika sorters viner serverades i kombination med 3-rättersmiddagen.

Vi plingade i glasen och höll tal. Vi skrattade så tårarna rann.

Allting kändes precis som vanligt, som om ingen tid passerat sist vi sågs.

Mitt lilla tal var lite av en kärleksförklaring till dessa underbara människor.

Vid elvatiden så var det dags att bege sig mot KI där den officiella efterfesten hölls.

Hur ska jag kunna beskriva den nog bra? Jag tror inte att det är möjligt.

Det var som att kliva in i en helt annan värld, bokstavligt talat.

Temat var kroppen. Alla rum var en särskild kroppsdel/organ.

Hjärtat var det röda pulserande dansgolvet med Anti-Ox shotar.

Drömmarnas rum var fyllt av godis, glass och andra sötsaker.

Hjärnan var det stora dansgolvet där swing spelades av en orkester.

Där bjöds det på fina cigarrer och snus av allra bästa slag.

Där pimplade man finfina drinkar och de allra dyraste och godaste vinerna.

Vi dansade. Vi var lyckliga.

Fem på morgonen var det roliga slut. Jag gick från prinsessa till Askungen igen.

Ett luciatåg senare och jag kunde glatt lägga mig i sängen kl.9 och drömma sött.

Men att återberätta denna kväll är ytterst svårt.

Det finns inte nog av superlativ för att kunna uttrycka känslan jag hade.

Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var den kvällen.

Nu

Har ätit min gröt med russin nu.
Har köpt mina strumpbyxor nu.
Har solat mig till en svag bränna nu.
Har lagt upp alla kläder på sängen nu.

Nu lyssnar jag på Melissa Horn.
Musiken lugnar ner mig.
Hjärtat går ner i varv och jag kan samla krafter inför kommande bestyr.
Jag har fruktansvärd träningsvärk i ben/rumpa.
Jag funderar hur det då ska gå att svassa runt i högklackat hela dagen imorgon.
Jag funderar ifall jag kommer få se Prinsen. Prinsen..
Förväntningarna är höga.

Kanske är dags att packa?

THIS-IS-IT

Inte länge kvar nu tills jag träffar dessa människor igen!

Imorgon reser jag söderut. Jag ska bo på pensionat Roos tillsammans med två andra guldklimpar.

Jag kan med en stor lättnad nu berätta att min efterlängtade klänning kom idag.

Den sitter som en smäck! Jag kommer verkligen vara prinsessa för en dag på torsdag.

Sminket fixas på Make Up Store innan prisutdelningen och sedan börjar den stora festen.

Vi kommer antagligen hålla igång in på småtimmarna och sedan är det dags för luciatåg.

Elin som jag bor hos ska nämligen vara med i flera luciatåg (tv-sänt) och jag ska mysa backstage.

Idag ringde Kuriren och ville göra ett repotage med mig om forskarskolan samt Nobelfirandet.

Jag ska fota lite vackra bilder på mig själv bland alla nobelmänniskor som sedan ska vara med i tidningen.

Vilken uppståndelse! Vem trodde detta?

Som Linda Isacsson brukar säga; Det kommer bli succé!

And the winner is..

Nästa vecka smäller det!

Jag åker ner till hufvudstaden för att spendera fyra dagar där.

Torsdag 10:e december; Nobeldagen.

Jag ska tillsammans med min forskarklass delta vid prisutdelningen i Konserthuset.

Sedan blir det en underbar middag hos Läkarsällskapet och sedan delta i den officiella

efterfesten på KI, Nobel Night Cap.

Klänningen är fixad. Skorna är fixade. Accesoarerna är fixade.

Vad är väl en Nobelfest? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar.

Jag har tjingat boende hos Elin i Bromma. Johanna kommer också spendera en natt med oss där.

Jag ser fram emot detta så otroligt mycket!

Hur mycket har jag inte längtat efter dessa människor?

Ordet börjar bli uttjatat, men jag använder det ändå; UNDERBART!

Södertjejerna

Från vänster; Joline, Annika, Johanna

Från vänster; Camilla, Tarza, Kajsa

___________________________________________________________________________________

Här ser vi mina kära livskamrater, i alla fall de livskamrater jag hade under denna sommar.

Vi delade alla det smutsiga och trashiga livet på Jägargatan och vi blev ett järngäng.

Många roliga stunder är delade med dessa tjejer och jag saknar er alla!

Vi kallar oss södertjejerna.

November takes place and I'm longing for the lab

"Matar" mina tumörceller med medium.

______________________________________________________________________________________________

Vi har gått in i en ny månad nu. En mycket mörkt månad.

Käre gode Gud, gör så att snön kommer så blommorna inte behöver frysa - som Lotta på Bråkmakargatan säger.

Jag vill ha snö och slippa denna iskyla varje morgon jag tar min uttjatade rutt till och från skolan.

Jag vill höra snön knarra så där mysigt under mina fötter - inte känna vattnet tränga sig in i skorna.

Så säger jag.

På dagens barspass så kände jag att jag kunde lasta på mer än vanligt - vilken underbar känsla alltså!

Kul att se att man gör framsteg och blir bättre hela tiden.

Jag mår så himla bra av att träna mycket. Så enkelt är det.

Hon har blommor i sitt hår

Jag saknar verkligen denna underbara människa.

Vad hade sommaren varit utan dig egentligen?

Jag har spenderat de roligaste dagarna tillsammans med dig, Johanna.

Mer än så behövs inte sägas.

With love

Just nu skulle jag helst av allt vilja sitta tillsammans med mina favorittjejer i jägargatans hårda soffor.

Helst med en tekopp i handen. Vanilj. Kanske en bit Dark Raspberry också.

Eller kanske en liten stund ute på balkongen med en filt omkring sig.

Varför inte en skrattattack med Johanna på labbet?

Vore inte helt fel med en svettig dans på Strand och en drink med Annika.

Vilken tur att jag snart får träffa mina favoriter igen. Jag saknar er verkligen ♥

Seductive - at least trying

Doing my so called "sexy pose", invented by Awad this summer in Stockholm

Varmt, men ändå kallt

Det är frustrerande att sitta inomhus och se på när solen skiner.
Vad som är ännu mer frustrerande är att trots solens strålar
så är det inte alls någon behaglig temperatur utomhus.
Sommarlovet går på sina sista dagar och det är då man vill
ta vara på solen. Det är då man vill ligga i solstolen och rent utav steka.

Men istället för att absorbera D-vitamin så ligger jag inomhus och trynar.
Har bläddrat lite i körkortsboken. Än så länge är jag inte fascinerad av den.
Det kanske kommer, som med allt annat.

Jag kanske har sagt detta många gånger nu (håller inte räkningen),
men jag saknar Stockholm så otroligt mycket.
Jag saknar alla mina underbara vänner, rutinerna, gemenskapen, labbet!
Jag saknar att prata dålig engelska på labbet med mina ungerska handledare.
Jag saknar känslan av att vara anonym och kunna spela min roll som R-G.

Jag håller inte längre räkningen på hur många gånger jag sagt "jag saknar"..

View of Jägargatan

Balkongens kvällsutsikt över södra Stockholm.

På balkongen spenderades många fantastiska kvällar.

Både lugna med ett glas vin i handen och en filt omkring sig,

men också lite mer vilda kvällar med skratt, skrik och stoj.

Jag saknar det redan. Att sitta där och känna lugnet, men samtidigt

lyssna till trafikens buller och pendeltågets brummande.

Men mest av allt saknar jag nog det sällskap som jag hade då.

Long time no seen?

Vass bland vattnet i Solvik, Värmdö.

Som sagt, det känns som att det var ett tag sedan som jag lade upp någon bild.

Men lugn, jag har fotat i sommar. Jag har några på lager.

Frågan är ju om någon egentligen är intresserad.

Back to basics

Sista veckan i Stockholm gick alldeles för fort.
Det blev en riktigt galen och händelserik vecka.
Något jag sent kommer glömma.

Det blev faktiskt fest och utgång varje dag,
vilket resulterade i att jag träffat både
intelligenta och väldigt dumma människor.
Men jag hade det ändå skitkul.
En sista fest på Jägargatans balkong hann vi också med.
Där delade vi med oss av mer eller mindre hemliga saker.

Sista kvällen (lördagen) var den bästa.
Den var helt enkelt underbar.

Nu är befinner jag mig på hemmaplan ett
bra tag framöver.
Trots att jag inte ens varit hemma i 24h så
längtar jag tillbaka till huvudstaden.
Känslan över att hela tiden vara anonym är
obeskrivligt fantastisk.
Ingen vet din livshistoria, vem du senast dejtade,
vem du har bråkat med, vänskapskrets o.s.v.
Där är du bara dig själv och folk bildar sin egna
uppfattning om dig. I jämförelse med Kalix.

Jag saknar mina nyfunna SoFo-vänner och
speciellt södertjejerna.

Now; Leaving

Nu är det Stockholm som gäller igen.
Mina sista timmar i Kalix tillbringas nu.
Jag längtar verkligen efter mina södertjejer
och resten av min klass, aka "SoFo".
Kl.03.45 ringer alarmet och då är det dags för uppstigning.
Jag vet en som kommer sova på planet.

Veckan kommer spenderas tillsammans med klassen
på diverse studiebesök och föreläsningar.
Det är även nu i veckan som vi ska redovisa
våra projekt för varandra.
Vinna eller försvinna?

Sedan så har jag redan planerat in
utgångar tillsammans med mina kära sofo-vänner
de flesta dagarna (om inte alla) i veckan.

Later.

Saftkalas med tårta

Jag och Johanna hade till idag, dagen till ära, bakat
en chokladtårta till våra goda vänner här på labbet.
Det gick inte länge förrän tårtan var uppäten och även de sista
små bitarna på fatet var bortskrapade.
Det måste bli en repris på den tårtan!
Det var vår sista dag på labbet idag så det var lite av
en thank you & good bye-cake.
Jag sitter dock fortfarande här och skriver.
Denna artikel tar aldrig slut känns det som.

Hur som haver. Ikväll ska Annika firas.
Och var om inte på Jägargatan?
Har hört rykten om tårta (tårta x2 idag) och saft?
Inte vilken saft som helst.
Kanske att mitt alter ego, förkortas R-G, dyker upp ikväll?
Det vore faktiskt kul att dansa efter en veckas stillasittande.

Have a great weekend everyone.

Check

Nu kan jag bocka av på min meritlista:
-Att krossa ett fönster.

Stuck

Jag sitter på labbet med ett stort frågetecken i pannan.
Rapporten bör bli klar så fort som möjligt,
men när det inte finns någon här som man kan ventilera
sina funderingar och frågor med, då blir det svårt.
Rita, where are you?

Jag luktar på mina fingrar och känner en välbekant doft, vitlök.
Jag har ätit något med vitlök i en hel vecka nu och doften
börjar sakta men säkert gro in i huden. Så känns det i alla fall.

Under min tid här i hufvudstaden så har många goda, och
framför allt enkla, recept vuxit fram.
Jag måste bjuda på "min" krämiga "nya" pastarätt kära vänner.

Igår hämtade jag och Johanna ut våra biljetter till Harry Potter.
Ikväll 21:10 dras ridån åt sidan och filmen börjar.
Vi har bokat två av biosalongens 512 platser.
Skulle inte förvåna mig om jag får höjdskräck när jag sitter där,
jag som är så van med Röda Kvarn.

Parentes. Varför är händer allting som vanligtvis aldrig inträffar
när jag inte är hemma? Jordskalv var det va? Slut på parentes.

At this moment; writing

Nu är det slutklämmen här på SoFo.
Jag och Johanna sitter uppslukade i våra datorer
och låter vår fantasi flöda samtidigt som vi skriver vår rapport.

Labbrapporter som vi gör på Furuheds är ingenting
i jämförelse med den jag skriver nu.
I denna rapport handlar det verkligen om att kunna sin sak.
I got chemotherapy all over me!

I helgen ska vi se Brüno, den sägs vara vild.
Efter denna arbetsdag så ska vi ut på stan
i jakt på en väska till Johanna.
Kanske att vi tar en paus på Muffins Fabriken?
Ikväll blir det troligtvis utgång.
Min kropp känner verkligen för att dansa efter
en veckas stillasittande arbete.

Hoppas att alla mina vänner i Kalix får en bra helg.