Ja, vad är väl en Nobelfest? Nu vet jag svaret. Den var helt enkelt perfekt.
Prisutdelningen var mäktig. Bättre än så kan jag inte beskriva det.
Middagen tillsammans med SoFo var gudomligt god.
Först minglade vi omkring med ett glas champagne (som ständigt fylldes på) i handen, uppdaterade varandra vad som har hänt under dessa månader vi varit åtskiljda.
Sedan började den formella och trevliga middagen.
Olika sorters viner serverades i kombination med 3-rättersmiddagen.
Vi plingade i glasen och höll tal. Vi skrattade så tårarna rann.
Allting kändes precis som vanligt, som om ingen tid passerat sist vi sågs.
Mitt lilla tal var lite av en kärleksförklaring till dessa underbara människor.
Vid elvatiden så var det dags att bege sig mot KI där den officiella efterfesten hölls.
Hur ska jag kunna beskriva den nog bra? Jag tror inte att det är möjligt.
Det var som att kliva in i en helt annan värld, bokstavligt talat.
Temat var kroppen. Alla rum var en särskild kroppsdel/organ.
Hjärtat var det röda pulserande dansgolvet med Anti-Ox shotar.
Drömmarnas rum var fyllt av godis, glass och andra sötsaker.
Hjärnan var det stora dansgolvet där swing spelades av en orkester.
Där bjöds det på fina cigarrer och snus av allra bästa slag.
Där pimplade man finfina drinkar och de allra dyraste och godaste vinerna.
Vi dansade. Vi var lyckliga.
Fem på morgonen var det roliga slut. Jag gick från prinsessa till Askungen igen.
Ett luciatåg senare och jag kunde glatt lägga mig i sängen kl.9 och drömma sött.
Men att återberätta denna kväll är ytterst svårt.
Det finns inte nog av superlativ för att kunna uttrycka känslan jag hade.
Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var den kvällen.
