Bittersweet vol. 2

Som jag nämnde i föregående inlägg så var jag rätt så säker på att något
väldigt otippat och frustrerande skulle hända på Arlanda denna torsdag.
Sagt och gjort. Plötsligt var alla flyg till Luleå inställda p.g.a. pilotbrist.
Kunde det bli mer lägligt? Där stod jag, med skyhög feber, rinnande näsa och dåligt tålamod.

Perfekt. Jag blev jätteglad. Skuttade vidare mot informationsdisken med ett leende på läpparna?
Eller, nej. Så var det nog inte riktigt. Däremot så släpade jag mig fram med tunga steg,
tårar i ögonen och svettig rygg (feber). Någonstans i mitt huvud pulserade en del svordomar fram.
Men jag ska spara er på dem.

Nödlösningen var att flyga till Skellefteå för att sedan åka buss i 2h till Luleå. Jättekul.
Kvinnan i informationsdisken försökte muntra upp mig med en matcheck ("Lite Max är väl aldrig fel?").
Men i och med min förkylning så smakade en maxburgare för första gången äckligt.

Efter att Viktor hämtat mig på Kallax befann jag mig hemma på Backgatan ca kl.03.30.
Den bästa resan jag någonsin gjort. Eller?

Ikväll väntar en flygresa ner till Uppsala igen. Förhoppningsvis utan bekymmer..

Anxiety

Min förkylning gör sig hela tiden påmind och jag har nu dryckit ca 1 liter havtornsdryck
i hopp om att bli frisk och kunna träna snart igen. Jag känner mig nästintill handikappad
när jag inte kan träna och leva som jag vill - jäkla förkylning.

En gnutta ångest har banat väg i mig. En ångest inför framtiden.
Vad ska jag läsa? Vad ska jag bli? Vad är bäst för mig?
Jag har bläddrat igenom utbildningskataloger hundratals varv och
hittar hela tiden nya kurser som jag vill läsa, men vem har all tid i världen?

Jag tror jag ska ta ett sånt där krumelurpiller, för jag vill inte bli stor riktigt än.
Inte idag i varje fall.

Som en bal på slottet

Ja, vad är väl en Nobelfest?

Nu vet jag svaret. Den var helt enkelt perfekt.

Prisutdelningen var mäktig. Bättre än så kan jag inte beskriva det.

Middagen tillsammans med SoFo var gudomligt god.

Först minglade vi omkring med ett glas champagne (som ständigt fylldes på) i handen, uppdaterade varandra vad som har hänt under dessa månader vi varit åtskiljda.

Sedan började den formella och trevliga middagen.

Olika sorters viner serverades i kombination med 3-rättersmiddagen.

Vi plingade i glasen och höll tal. Vi skrattade så tårarna rann.

Allting kändes precis som vanligt, som om ingen tid passerat sist vi sågs.

Mitt lilla tal var lite av en kärleksförklaring till dessa underbara människor.

Vid elvatiden så var det dags att bege sig mot KI där den officiella efterfesten hölls.

Hur ska jag kunna beskriva den nog bra? Jag tror inte att det är möjligt.

Det var som att kliva in i en helt annan värld, bokstavligt talat.

Temat var kroppen. Alla rum var en särskild kroppsdel/organ.

Hjärtat var det röda pulserande dansgolvet med Anti-Ox shotar.

Drömmarnas rum var fyllt av godis, glass och andra sötsaker.

Hjärnan var det stora dansgolvet där swing spelades av en orkester.

Där bjöds det på fina cigarrer och snus av allra bästa slag.

Där pimplade man finfina drinkar och de allra dyraste och godaste vinerna.

Vi dansade. Vi var lyckliga.

Fem på morgonen var det roliga slut. Jag gick från prinsessa till Askungen igen.

Ett luciatåg senare och jag kunde glatt lägga mig i sängen kl.9 och drömma sött.

Men att återberätta denna kväll är ytterst svårt.

Det finns inte nog av superlativ för att kunna uttrycka känslan jag hade.

Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var den kvällen.

THIS-IS-IT

Inte länge kvar nu tills jag träffar dessa människor igen!

Imorgon reser jag söderut. Jag ska bo på pensionat Roos tillsammans med två andra guldklimpar.

Jag kan med en stor lättnad nu berätta att min efterlängtade klänning kom idag.

Den sitter som en smäck! Jag kommer verkligen vara prinsessa för en dag på torsdag.

Sminket fixas på Make Up Store innan prisutdelningen och sedan börjar den stora festen.

Vi kommer antagligen hålla igång in på småtimmarna och sedan är det dags för luciatåg.

Elin som jag bor hos ska nämligen vara med i flera luciatåg (tv-sänt) och jag ska mysa backstage.

Idag ringde Kuriren och ville göra ett repotage med mig om forskarskolan samt Nobelfirandet.

Jag ska fota lite vackra bilder på mig själv bland alla nobelmänniskor som sedan ska vara med i tidningen.

Vilken uppståndelse! Vem trodde detta?

Som Linda Isacsson brukar säga; Det kommer bli succé!

Lit a candle and feel

Ljusen runt om i rummet är tända.

Jag har för ett tag sedan avslutat en harmoniskt - ensam - frukost.

Nu sitter jag här med rynkor i pannan och funderar.

Miljöpolitik.

Ett oändligt ämne, likt universum.

Vad finns att säga?

Vad finns att ge?

Vad tycker jag?

Finns det någonting att tycka,

eller är allting redan bestämt?

Två sidor av mina tankar kring ämnet.

Minst två sidor.

Det finns så mycket att tänka

och så lite att välja ut.

Det finns inget slut på detta.

Vad anser jag egentligen?

Oändligt.

Teenage mutant HAJK turtles

Sangisälven flöt så vackert förbi vår lägerplats.

_____________________________________________________________________________________

Behöver rubriken en förklaring? Trodde väl det.

Jag och ett gäng har varit på hajk.

När vi påbörjade vandringen från Yttersti så började regndropparna att falla.

Vi drog alla över regnskyddet på ryggsäcken och såg därmed ut som sköldpaddor.

Några som verkligen var sköldpaddan/bältdjurets look-a-like var Amalia och Simon.

Nåväl, allting kanske låter väldigt långsökt - men fan så kul det var.

Benen hade kunnat vara i bättre form och näsan hade kunnat rinna lite mindre.

Mer än så har jag inte lidit från det hårda vildmarkslivet.

Så länge man skedar i tältet så löser sig allting.

Men jag måste få säga att det ska bli väldigt skönt att få krypa ner under sitt eget duntäcke!

Jag gör gärna om det, men jag vill helst vänta ett tag först.

Benen måste återfå sin styrka.

Uppiggande färg

Så här vackra blommor växte i buskarna på hotellet.

En helt vanlig dag som sjukskriven har passerat.

Några avsnitt av Beverly Hills har rullat på tvn, originalet så klart.

Jag har druckit min röda-triangel-hostmedicin och ätit voltaren för att lindra smärtan från stygnen.

Jag knaprar piller hit och dit känns det som.

När jag har feber så kan jag omöjligt göra någon sorts seriöst skolarbete - förutom läsa böcker.

Så trots mina slöa dagar hemma så har jag inte fått gjort varken fysik eller matte

som jag börjar känna en enorm panik inför.

Jag kan säga så här - jag vet vad jag kommer göra i helgen.

Home sweet home

Nu står alla väskor, påsar och tvättkorgar åter i lägenheten.

Jag är med andra ord hemma på riktigt.

När man har en mor med tillfälligt gipsad hand så finns det mycket att stå i.

Lägenheten ska städas, mat skall lagas och alla andra sysslor man gör som housewife.

Det är inte förrän nu som jag börjar packa upp min Stockholmsväska.

På måndag börjar min och Simons hard core-period.

Två vita månader ligger framför oss.

Då är det två månader med hårt slit på gym och med kosten (det gäller iaf mig).

Jag är väldigt peppad och ser fram emot det.

Hm, städa var det väl jag skulle göra?

Plugg

Har bara några sidor kvar nu att läsa. Trots att cancer kan vara väldigt intressant så blir man trött ibland, speciellt om man har sovit få timmar natten innan.

Igår hade vi en mysig kväll på balkongen med underbar utsikt och en del "rullande".