Tracks on the track

Rönnviken, 2 augusti 2009.

Nu har äntligen förkylningen lagt sig och jag är redo för att träna igen.

Jag har uppdaterat ipoden med (pump)musik och är redo för spåret.

Det blir mjukstart med powerwalk med tanke på min nuvarande hälsa.

När jag kommer hem väntar nyplockade svartvinbär på mig..

Sockerkick

Ville dela med mig av denna varelse som jag, för en gång skull, lyckades fånga på en bra bild.

Min ögonsten och min hjärtevän, vår lilla flicka.

Sunset beach

Så här kan det se ut en vacker sommarkväll i Storön, 2 augusti 2009.

It's not your fault!

Denna dag har jag inte kunnat ha något annat på hjärnan än denna låt.

Den är så poetisk, så betydelsefull och framför allt gosig.

Det här är min nya godnattvisa..

Soon we're leaving!

Igår bokades den-efterlängtade-18-års-prestent-resan!

Den 14e tar jag, mamma och Beatrice flyget till Cypern.

Det ska bli otroligt kul, jag ser verkligen fram emot det!

Stek stek stek. Halloumi halloumi halloumi.

Denna dag har spenderats på |vackra| Sandskär.

Jag har för första gången i mitt liv sett vilda sälar |de är till och med mer lekfulla än de på djurparken|.

Tack vare en allmänbildad guide så har jag |och förhoppningsvis resten av klassen|

lärt sig mer än vad man vanligtvis brukar göra på en dag.

Home sweet home

Nu står alla väskor, påsar och tvättkorgar åter i lägenheten.

Jag är med andra ord hemma på riktigt.

När man har en mor med tillfälligt gipsad hand så finns det mycket att stå i.

Lägenheten ska städas, mat skall lagas och alla andra sysslor man gör som housewife.

Det är inte förrän nu som jag börjar packa upp min Stockholmsväska.

På måndag börjar min och Simons hard core-period.

Två vita månader ligger framför oss.

Då är det två månader med hårt slit på gym och med kosten (det gäller iaf mig).

Jag är väldigt peppad och ser fram emot det.

Hm, städa var det väl jag skulle göra?

Varmt, men ändå kallt

Det är frustrerande att sitta inomhus och se på när solen skiner.
Vad som är ännu mer frustrerande är att trots solens strålar
så är det inte alls någon behaglig temperatur utomhus.
Sommarlovet går på sina sista dagar och det är då man vill
ta vara på solen. Det är då man vill ligga i solstolen och rent utav steka.

Men istället för att absorbera D-vitamin så ligger jag inomhus och trynar.
Har bläddrat lite i körkortsboken. Än så länge är jag inte fascinerad av den.
Det kanske kommer, som med allt annat.

Jag kanske har sagt detta många gånger nu (håller inte räkningen),
men jag saknar Stockholm så otroligt mycket.
Jag saknar alla mina underbara vänner, rutinerna, gemenskapen, labbet!
Jag saknar att prata dålig engelska på labbet med mina ungerska handledare.
Jag saknar känslan av att vara anonym och kunna spela min roll som R-G.

Jag håller inte längre räkningen på hur många gånger jag sagt "jag saknar"..

View of Jägargatan

Balkongens kvällsutsikt över södra Stockholm.

På balkongen spenderades många fantastiska kvällar.

Både lugna med ett glas vin i handen och en filt omkring sig,

men också lite mer vilda kvällar med skratt, skrik och stoj.

Jag saknar det redan. Att sitta där och känna lugnet, men samtidigt

lyssna till trafikens buller och pendeltågets brummande.

Men mest av allt saknar jag nog det sällskap som jag hade då.

Long time no seen?

Vass bland vattnet i Solvik, Värmdö.

Som sagt, det känns som att det var ett tag sedan som jag lade upp någon bild.

Men lugn, jag har fotat i sommar. Jag har några på lager.

Frågan är ju om någon egentligen är intresserad.

Back to basics

Sista veckan i Stockholm gick alldeles för fort.
Det blev en riktigt galen och händelserik vecka.
Något jag sent kommer glömma.

Det blev faktiskt fest och utgång varje dag,
vilket resulterade i att jag träffat både
intelligenta och väldigt dumma människor.
Men jag hade det ändå skitkul.
En sista fest på Jägargatans balkong hann vi också med.
Där delade vi med oss av mer eller mindre hemliga saker.

Sista kvällen (lördagen) var den bästa.
Den var helt enkelt underbar.

Nu är befinner jag mig på hemmaplan ett
bra tag framöver.
Trots att jag inte ens varit hemma i 24h så
längtar jag tillbaka till huvudstaden.
Känslan över att hela tiden vara anonym är
obeskrivligt fantastisk.
Ingen vet din livshistoria, vem du senast dejtade,
vem du har bråkat med, vänskapskrets o.s.v.
Där är du bara dig själv och folk bildar sin egna
uppfattning om dig. I jämförelse med Kalix.

Jag saknar mina nyfunna SoFo-vänner och
speciellt södertjejerna.

Now; Leaving

Nu är det Stockholm som gäller igen.
Mina sista timmar i Kalix tillbringas nu.
Jag längtar verkligen efter mina södertjejer
och resten av min klass, aka "SoFo".
Kl.03.45 ringer alarmet och då är det dags för uppstigning.
Jag vet en som kommer sova på planet.

Veckan kommer spenderas tillsammans med klassen
på diverse studiebesök och föreläsningar.
Det är även nu i veckan som vi ska redovisa
våra projekt för varandra.
Vinna eller försvinna?

Sedan så har jag redan planerat in
utgångar tillsammans med mina kära sofo-vänner
de flesta dagarna (om inte alla) i veckan.

Later.