Z O M B I E

Vi är nu inne på den andra skolveckan efter (det underbara) jullovet.

Man kan ju tycka att jag borde ha ställt om dygnet och börjat få det

lättare att stiga upp om mornarna. Men som sagt, man kan ju tycka mycket här i världen.

Jag har inte blivit piggare på något sätt. Skoldagarna går sekt och motivationen brister.

Vi har påbörjat vår sista termin. Terminen då man egentligen ska lägga i högsta växeln.

Den termin då man har mest (?) motivation och vill göra bort allting.

Men jag känner mig segare, om inte annat segast.

Kanske kan den kommande studentfesten väcka upp mig ur denna dvala,

rycka mig i axlarna och säga; Kom igen Hanna, bara en liten bit kvar!

Parentes.

Snart slår klockan åtta och då börjar min fasta. Eftersom jag och Amalia ska ta

prover till projektarbetet imorgon så måste vi fasta 12h innan.

Det är en tung börda som jag inte vill testa någon mer gång. Tacka vet jag mat.

Slut på parentes.