Det var bara att kämpa sig upp ur sängen kl.13 och försöka hålla leendet uppe.
Började dagen med att döma världens längsta match för att sedan toppa allting
med en egen vinst mot Vråken. Den vinsten satt väldigt skönt.
Och för er som är lite förvirrade just nu så har jag återupptagit min karriär efter en månads uppehåll.
Ikväll så har den ack så välkända föreningen H.E.S flottat och tittat på Sunes Jul.
Nostalgiskt och mättande på samma gång, kan det bli bättre?
Imorgon är det dags för match nummer två, mot Överkalix. Dun-dun-duuuun.
De flesta vet, eller i varje fall jag, att dessa matcher är värre än amerikansk wrestling.
Vi har redan en ambulans uppbokad som står utanför hallen ifall någon skulle slita armen av en annan.
Jag lovar, det brukar alltid sluta med blod, frakturer och övriga benbrott.
Ni som vill avnjuta denna råa tillställning kan befinna er i Furuhedshallen kl.13.00.
Själv ska jag nu försöka ladda upp med minst 9h sömn. Adjöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar