Vi körde några enstaka dance battles till s.k. yo-nigga-musik.
Imorgon är det Sean Paul som gäller samt lite krumping till det.
Det är i NV-längan dessa hemliga sekt-dans-möten håller till.
Om ni är sugna så är det bara att följa efter ljudet av publikens; yo, yo, yo, yo.
Vi ska nämligen göra något galet i princip varje dag tills studenten.
Äntligen känner jag att den gamla goda Hanna är på väg tillbaka.
Hon som inte bryr sig utan bara kör och ser vad som händer.
Hon som en gång gjorde sig till åtlöje genom att ropa; I'm the man!
Men jag tror mig veta vad som är orsaken till allt detta, Skåne har skänkt mig något utöver det vanliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar