Av att ta ut mig så där mycket så man är på gränsen till att ramla ihop, förstår ni?
Det må vara riktigt jobbigt och man vill bara därifrån när man gör de där jävla tricepshävningarna.
Men sen när man kommer hem från träningen och reflekterar lite över den,
så blir jag väldigt stolt över mig själv att jag ändå pressade mig till att göra de där sista fyra hävningarna.
Det är sådana saker som bygger upp mitt självförtroende.
Att känna att jag efter varje pass blivit starkare och kan öka vikterna nästa pass.
Att veta att jag säger emot hjärnan (som vill att jag skulle sluta med benböjen - "du orkar inte") och istället gå ännu djupare ner.
Jag tycker faktiskt om att att pinas dagen efter då rumpan värker från utfallen.
Är det bara jag som tycker om den känslan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar