Retro hair cut?

Och så här hade jag sett ut med kort frisyr.

Endorfiner

Jag mår verkligen bra av att träna.

Av att ta ut mig så där mycket så man är på gränsen till att ramla ihop, förstår ni?

Det må vara riktigt jobbigt och man vill bara därifrån när man gör de där jävla tricepshävningarna.

Men sen när man kommer hem från träningen och reflekterar lite över den,

så blir jag väldigt stolt över mig själv att jag ändå pressade mig till att göra de där sista fyra hävningarna.

Det är sådana saker som bygger upp mitt självförtroende.

Att känna att jag efter varje pass blivit starkare och kan öka vikterna nästa pass.

Att veta att jag säger emot hjärnan (som vill att jag skulle sluta med benböjen - "du orkar inte") och istället gå ännu djupare ner.

Jag tycker faktiskt om att att pinas dagen efter då rumpan värker från utfallen.

Är det bara jag som tycker om den känslan?

The sweetest thing

Jag letade fram bilder från när jag fotade Beatrice i studion.

Nu när jag kollade igenom bilderna ordentligt så hittade jag väldigt många guldklimpar - precis som denna.

Beskär man bilden på rätt sätt så kan man verkligen få fram en underbar bild.

Denna bild tycker jag mest om för att den är genom(socker)söt.

And yes, she's also smiling with her eyes.

Lovely China / I miss all this

Jag saknar detta; gemenskapen med klassen, nya människor, att åka buss i hur många timmar som helst,

de rostade jordnötterna, frukosten på TCM, chipsen med fisksmak, varma koppen varje morgon, risgröten, de söta barnen,

apotekets irriterande sång (internt), Tinas dåliga engelska, Mats artikulering, marknaden, de flådda djuren på gatan,

mandarinerna, OREOS, glassen gjord av ärtor, de jobbiga kinesiska sångerna, dansen och t.o.m. kycklinghuvudlukten!

Det var bättre förr / Inspiration back in the days

Jag sitter just nu och suger åt mig all möjlig och tillgänglig inspiration.
Gamla-retro-vintage-Playboy-covers är någonting som jag vill återskapa och ge nytt liv till.
Kvinnligt, roligt, busigt och för att inte glömma; smakfullt sexigt.

Jag har kollat igenom alla covers sedan Playboys början.
Det är inget snack om att det blivit mer och mer naket (och mindre smakfullt) för varje år som passerat.
Omslagen från 50,60 och mitten av 70-talet är helt enligt min smak.
De framställer kvinnan på ett vackert sätt där riktiga (oretuscherade) kroppar, lekfullhet och fantasi står i fokus.
Att det nu bara handlar om att visa så mycket hud som möjligt och att ha så stora bröst som möjligt tycker jag är helt befängt.
Jag säger nu som de flesta äldre gör; Det var bättre förr.

Jag skulle därför vilja återskapa dessa riktiga kroppar och denna smakfullhet.

Om någon med talang för frisyrer känner för lite volontärarbete à la 60-tal så vet ni var ni kan vända er.

I said brr.

Trots en kropp beklädd på ylle så sitter jag här och huttrar.

Den stora frågan är hur mycket jag kommer frysa på kvällens mörkerpromenad när jag är nog kall inomhus?

Finns det nog mycket ylle i världen för att bekämpa denna frossa jag lider av?

Skolan tynger mina axlar och bidrar till denna ständiga kyla inom mig.

När ska jag få den där så efterlängtade kicken som gör att jag verkligen tycker om skolan?

Mycket känns meningslös och jag ser få svar i dessa frågor.

Jag ser även få svar i Ma E - jag ser ingen logik i det hela och talen löses utan någon förståelse.

Jag ska bege mig ut i jakt på svar och förståelse.

Gråskala

Det gamla vanliga gråa Kalix börjar ta sin form.

Vinterns gråa och trista dagar då ett evigt mörker är det enda som välkomnar mig.

En apatisk vinter med samma rutiner om och om igen.

Att tala om framtidsplaner med Amalia får mig att se fram emot saker.

Att se fram emot slutet här.

Igår ställde jag mig i bostadskö i flertalet storstäder och jag hoppas på a new beginning.

Nya människor, nya kulturer och nya influenser.

Saker som jag mår bra av helt enkelt.