Det är frustrerande att sitta inomhus och se på när solen skiner.
Vad som är ännu mer frustrerande är att trots solens strålar
så är det inte alls någon behaglig temperatur utomhus.
Sommarlovet går på sina sista dagar och det är då man vill
ta vara på solen. Det är då man vill ligga i solstolen och rent utav steka.
Men istället för att absorbera D-vitamin så ligger jag inomhus och trynar.
Har bläddrat lite i körkortsboken. Än så länge är jag inte fascinerad av den.
Det kanske kommer, som med allt annat.
Jag kanske har sagt detta många gånger nu (håller inte räkningen),
men jag saknar Stockholm så otroligt mycket.
Jag saknar alla mina underbara vänner, rutinerna, gemenskapen, labbet!
Jag saknar att prata dålig engelska på labbet med mina ungerska handledare.
Jag saknar känslan av att vara anonym och kunna spela min roll som R-G.
Jag håller inte längre räkningen på hur många gånger jag sagt "jag saknar"..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar