Tonårsliv

Jag har fastnat för en serie. Det är en serie som visas på SVT1 (tro det eller ej).
Den skildrar tre 18-årig stockholmstjejer och deras liv.
Liv som faktiskt inte är en dans på rosor, utan de är liv fyllda med problem.
Det kan vara allt från ett jobbigt prov på skolan till en kväll fylld av ångest.
Det jag tycker om mest med den här serien är att man inte känner sig ensam om att ha problem.
Ibland när det är något tungt som hänger över en, så tycker man ofta synd om sig själv
och ser sig själv som den enda i världen som har ett problem.
Man har ett tunnelseende.
Jag får en öppnare bild av unga tjejers liv och vilka problem som kan uppstå.
Det är inte bara en själv som har en skitjobbig dag, utan tusen, miljontals andra.

Jag tror att vi ofta stänger in oss i oss själva.
När man känner att det går dåligt så blir man automatiskt egoistisk - ingen annan mår som jag just nu.
Det känns lite hemskt att erkänna något sånt, det känns nästan lite förbjudet.
När jag tänker efter så tycker jag bara att det stämmer, mer och mer.

För mig behövdes bara ett avsnitt av den här serien och jag blev på en gång mindre egoistisk.
Man känner igen sig så otroligt mycket i alla de tre tjejerna. Fast man kanske har helt olika sorters problem i livet.

Serien har jag valt att följa från början till slut. Den känns som något man kan luta sig tillbaka mot.

Måndagar 21.30 på SVT1.