Teenage mutant HAJK turtles

Sangisälven flöt så vackert förbi vår lägerplats.

_____________________________________________________________________________________

Behöver rubriken en förklaring? Trodde väl det.

Jag och ett gäng har varit på hajk.

När vi påbörjade vandringen från Yttersti så började regndropparna att falla.

Vi drog alla över regnskyddet på ryggsäcken och såg därmed ut som sköldpaddor.

Några som verkligen var sköldpaddan/bältdjurets look-a-like var Amalia och Simon.

Nåväl, allting kanske låter väldigt långsökt - men fan så kul det var.

Benen hade kunnat vara i bättre form och näsan hade kunnat rinna lite mindre.

Mer än så har jag inte lidit från det hårda vildmarkslivet.

Så länge man skedar i tältet så löser sig allting.

Men jag måste få säga att det ska bli väldigt skönt att få krypa ner under sitt eget duntäcke!

Jag gör gärna om det, men jag vill helst vänta ett tag först.

Benen måste återfå sin styrka.

The-mysterious-woods

Skogen är en plats fylld av mystik och konstigheter.

När jag fotade denna bild vid Stämsjön så hände något utöver det vanliga.

Jag satte mig på huk - redo för att fota när det började knarra.

Det var precis som om en stol höll på att knäckas - eller en gammal osmörjd dörr öppnades.

Flertal gånger upprepades detta ljud. Men jag förstod verkligen inte var det kom ifrån.

Det är just det som jag gillar med naturen.

Man behöver inte alltid förstå ursprunget och bakgrunden.

På ett eller annat sätt så hör det bara till - det där lilla annorlunda som egentligen inte passar in.

Look - there's something in the bushes

Denna bild - ett spontant porträtt av Amalia taget under en rast på skolan.

Smile with your eyes var repliken och vi försökte verkligen få till en Top Model-bild.

Jag väljer denna bild därför jag tycker att Amalia lyckades ge en slags inbjudande blick till beskådaren.

She's smiling with her eyes in the bushes.

Beautiful!

We are family

Idag är det fredag. Och jag ska äta kyckling. Precis som i reklamen.

Enchiladas med mycket chili som förhoppningsvis öppnar upp min täppta näsa.

Jag och Beatrice ska äta glass i stora lass och se på Idol medan mamma

för en gång skull roar sig lite granna.

Nuförtiden så är jag inte längre barnvakt till Beatrice.

Numera så spenderar vi tid tillsammans och har riktigt roligt.

Vi har passerat trotsåldern båda två då det alltid var livat mellan oss när vi var ensamma.

Nu möts vår humor på ett lagomt plan och vi skrattar tills tårarna rinner.

Uppiggande färg

Så här vackra blommor växte i buskarna på hotellet.

En helt vanlig dag som sjukskriven har passerat.

Några avsnitt av Beverly Hills har rullat på tvn, originalet så klart.

Jag har druckit min röda-triangel-hostmedicin och ätit voltaren för att lindra smärtan från stygnen.

Jag knaprar piller hit och dit känns det som.

När jag har feber så kan jag omöjligt göra någon sorts seriöst skolarbete - förutom läsa böcker.

Så trots mina slöa dagar hemma så har jag inte fått gjort varken fysik eller matte

som jag börjar känna en enorm panik inför.

Jag kan säga så här - jag vet vad jag kommer göra i helgen.

Stitches

Idag släpade jag mig till Vårdcentralen - trots min feber och hosta.
Det var inte för ingenting som jag släpade mig dit heller!
Idag blev jag av med två stycken av mina jävla födelsemärken.
Och givetvis så skärde dem i mig! Och jag var så fascinerad.
Jag fick se hela proceduren när de skärde och sydde igen mig och vilken kick jag fick.
Jag gillar verkligen att se operationer och det är precis vad jag vill göra när jag blir stor - operera.

Jag betedde mig som ett barn på julafton och skulle kunna göra om det flera gånger till.
Förhoppningsvis är det jag som skär i någon nästa gång.

Ta det med ett leende på läpparna

Under min vecka i Ayia Napa så provade jag på SATS olika träningar på hotellet.

Jag trivdes verkligen som fisken i vattnet!

Hur som haver, jag kom till dagen då Afro stod på schemat.

Jag har varit på TC:s version av Afro men fastnade inte riktigt för det,

det var inte så pass svettigt som jag vill ha det.

Detta är en helt annan historia.

Passet som SATS gjort program för var makalöst jobbigt!

Ni som tränar med mig vet att jag har väldigt lätt för att svettas om benen.

Även kallad Bensvetten.

Att träna i en lokal med inte fullt fungerande AC och det är 31 graders värme utanför,

då svettas man kan jag säga!

Och jag kan säga att jag aldrig varit med om så mycket bensvett, någonsin!

Afro dansar man barfota, därför rann svetten ner på fötterna och på golvet.

Att dansa på ett blött golv är inte alltid det bästa, om man säger så.

En rörelse var att hoppa framåt och landa på ena foten med en jäkla kraft.

Hoppade gjorde jag, men landade dock inte på foten.

Jag landade på rumpan och gled ända fram till speglarna.

Den blommiga Afro-inspirerade kjolen jag hade hamnade på sniskan

och jag visade hela härligheten.

Jag halkade och gled på min egen svett - bokstavligt talat.

Då är det tur att man är en sån person som kan skratta bort saker som detta

och inte gå och gömma sig i en mörk vrå.

Jag lättade upp stämningen och alla skrattade - passet blev lite roligare tack vare mitt missöde.