När jag fotade denna bild vid Stämsjön så hände något utöver det vanliga.
Jag satte mig på huk - redo för att fota när det började knarra.
Det var precis som om en stol höll på att knäckas - eller en gammal osmörjd dörr öppnades.
Flertal gånger upprepades detta ljud. Men jag förstod verkligen inte var det kom ifrån.
Det är just det som jag gillar med naturen.
Man behöver inte alltid förstå ursprunget och bakgrunden.
På ett eller annat sätt så hör det bara till - det där lilla annorlunda som egentligen inte passar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar