Att lära sig leva

Tiden går men det vanliga livet består (?).

Det känns som om jag kan komma ut ur mitt ide nu. Ljuset framträder och det känns som om livet precis har börjat.
Varför denna plötsliga lycka?
 Kanske för att jag spenderat en helg tillsammans med min fina vän, kanske för att jag har börja träna igen, kanske för att jag denna termin redan lärt känna en massa nya fantastiska människor, kanske för att jag har en underbar familj och kanske för att jag har hittat min själsfrände (om man nu får säga sånt utan att bli tagen som historiens största toffel).

Ibland behövs det inte mycket för att komma på banan igen, börja se framåt och ta tag i saker.
Har nyss promenerat i solskenet med min andra fina vän, sånt som kan göra en mycket gladare.

Det är de små sakerna som räknas. Sånt som man så ofta glömmer bort.