Vår och solsken i all ära, men är det inte hösten som är allra trevligast?
Färgerna som livar upp den där ändå så mörka tillvaron.
Och inte bara färgerna, de doftande ljusen som faktiskt ger mitt rum en rätt så trevlig doft.
Nu är ljust när jag vaknar och ljust när jag lägger mig. Ljuset gör mig irriterad på morgonen.
Måste alltid dra på mig ögonmasken, som i sin tur stoppar huvudets blodcirkulation.
Detta leder till en smått irriterad kvinna som muttrar för sig själv och kan liknas en 85-årig gubbe.
För vad är väl skönare än konstant mörker? Då ögonmasker inte existerar och då humöret stiger i takt med vaniljdoften i mitt rum.
Men nej, bitter har jag väl aldrig varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar